Jag var och tittade när Jenny hade en NO-lektion med klass 6B på en fredag innan lunch. Vi hade bestämt att vi skulle titta närmare på två saker:
Pratar läraren för mycket?
Hur fördelas ordet?
Hur gick det då?
Jo, lektionen börjar med att Jenny klart och tydligt förklarar klart och tydligt vad som ska göras. Frågar eleverna vad de ska göra, förklarar vissa ord, och ger klara och tydliga instruktioner. Under tiden som detta sker sitter klassen tyst och lyssnar uppmärksamt.
När eleverna ska hämta sina ärtor som de planterat, och vattnat med olika vätskor, blir det genast oroligare. Jenny måste nu höja rösten, men även gå in och medla mellan vissa elever. När Jenny inte längre pratar sprider sig oron, men lugnet lägger sig så småningom.
Nya instruktioner följer, Jenny går runt och hjälper eleverna och vissa elever som väntar på hjälp blir lite oroliga.
Slutsats
Bra och tydliga instruktioner, vissa elever jobbar bättre än andra. Inte för mycket snack av läraren. Vissa elever ser dessa tillfällen när an arbetar självständigt som tillfällen när det är ok att prata rätt ut.
För min del var detta mycket nyttigt att sitta längst bak och studera klassen. Man såg så mycket saker som man missar när man står där framme. Jag tittade lite extra på vissa elever och en del av dem fick inte mycket gjort, och dessa elever bör man kanske se till att hjälpa redan från början.
Nästa gång vi träffas ska vi se hur det funkar med att ge eleverna hållpunkter under lektionen, till exempel ge dem uppgifter, kanske tre stycken och ge dem fem minuter att lösa uppgifterna. kommer detta att göra att eleverna jobbar bättre och effektivare?
Vi får se.
Jonny Eklöf
